Fridykning är en aktivitet som utövas jorden runt. Genom att ingen speciell utrustning krävs blir det ofta den första kontakten med undervattensvärlden. Rätt utövad är sporten säker, men den skördar liv framför allt på grund av dykare som hyperventilerar (flåsandas) före dyk. I samband med tävling gör människor sitt yttersta och det är lätt att hyperventilation blir ett medel, medvetet eller omedvetet, för att man skall prestera bättre än de medtävlande. Det har också visat sig att personer som fridyker eller håller andan efter att ha gjort ett hårt arbete genom "avbetalningen på syreskulden" kan hamna i situationer där koldioxiddriven inte hinner att utvecklas innan syrgashalten i blodet blir för lågt för bibehållande av medvetandet.  Det är därför inte lämpligt att tävla i fridykning.
Jag tycker det vore olyckligt om olycksfall i samband med tävling skulle ge fridykningssporten ett dåligt rykte. Fridykning är grunden till vattenvana och säker apparatdykning och en lämplig nybörjaraktivitet för de som är intresserade av dykning.
 

Viktig information

Utredningen av dödsfallet i Norrtälje december 2008 gav oss många tankeställare. I och med denna utredning har vi blivit varse att flera olyckor liknande denna har skett på grund av att andhållningssimmaren har rest sig upp ur vattnet vid den grunda delen av bassängen och sedan svimmat efter att ha kontaktat sina kamrater. Orsaken är en kombination av fysiologiska skeenden som klarläggs i en artikel i tidningen Sportdykaren. Klicka här för en kopia av Om risken med det grunda vid fridykning.

Innehåll:

SSDF pressrelease om risker med fridykning och vattenlek 2013

Om risken med det grunda vid fridykning. Manus för tidningen Sportdykaren dec 2009

Var finns ansvar och omdöme när det gäller tävlingar i fridykning?  Debattinlägg i tidningen DYK

Om mästerskap och tävling i fridykning. Brev till SSDF

Angående fridykningstävlingar. Brev till SSDF

Fridykning det häftigaste man kan hålla på med?  Debattinlägg i tidningen Avisen

VAR FINNS ANSVAR OCH OMDÖME NÄR DET GÄLLER TÄVLING I FRIDYKNING?
Hans Örnhagen, Forskningschef FOA Navalmedicin och Förbundsläkare SSDF

Texten som återges här är orginaltexten som sedan bearbetats av Tidningen DYKs redaktion. Texten var införd i DYK nr 4 1999.

Det är tidigt lördag morgon. Ute är det både kallare och blåsigare än i Bohuslän på hösten. Jag borde ligga kvar i sängen och njuta av en ledig morgon, men jag vaknade tidigt och känner att jag måste upp för att hinna med något som jag inte haft med i planeringen för denna lördag. Vad är då det? Jo, nummer 1/2 av tidningen DYK som har en stor artikelserie om fridykning och där det finns mycket som jag känner att jag måste reagera på. Egentligen skulle jag kunna luta mig tillbaka i vissheten att kunskap och sanning redan är publicerad på annat håll och den som är intresserad kan få kunskap från de källor som finns. Nu är det ju så att den kolorerade pressen har stort inflytande och därför vill jag ta tillfället att utnyttja detta medium för att sprida lite kunskap om fridykning. Jag är medveten om att denna text inte har samma attraktionskraft som vackra färgbilder, men någonstans mellan machoinriktade färgbilder i dyktidningar och de svarta texter kvällspressen använder vid sportdykarolyckor kan kanske denna text  hamna. I alla fall för de som verkligen är intresserade av fridykning.

Låt mig börja med Tord Bergelins påstående att människor i Sverige är rädda för att ta ansvar och att SSDF borde hjälpa till att göra fridykningen säkrare. SSDFs avståndstagande från tävling i fridykning är just för att SSDF tar ansvar. SSDF vågar, trots påtryckningar, säga nej till tävling i fridykning för att man vet att riskerna är för stora. Samtidigt har man en mycket stor fridykverksamhet framför allt bland ungdomar och man kan ta certifikat på olika nivåer. Att påstå att SSDF inte gör något för att göra fridykningen säkrare är rent nonsens och behöver inte bemötas vidare.

Jag har skrivit om riskerna med tävling i fridykning tidigare, men för nya läsare och för de som inte förstod vad jag skrev förra gången, då i UVM, upprepar jag fakta här.

- i samband med uppstigningen efter en djup andhållningsdykning sjunker oxygenpartialtrycket och därmed blodets syresättning dramatiskt och vi kan svimma (Se faktaruta)
- vi har ingen förmåga att känna när oxygenhalten (syrgashalten) i lungorna blir för låg utan vi svimmar utan förvarning
- när vi svimmar kan vi inte längre hålla andan. Är vi under vatten drar vi in vatten i lungorna
- vatten går inte att andas och får man vatten i lungorna avlider man eller blir ett intensivvårdsfall
- beslutet att vända skall fattas i en situation där kväveberusning kan påverka dykaren
- beslutet att vända skall fattas i en situation där högt oxygenpartialtryck undertrycker koldioxidens signaler som påkallar andnöd, vilket kan leda till att man överskattar sin förmåga att hålla ut.
- omedveten hyperventilation före dyket kan ha rubbat andningsregleringens möjlighet att signalera när det är dags att gå till ytan (Se faktaruta)
- när lungluften komprimeras till mycket små volymer skapas ett undertryck i brösthålan. Detta medför att blod sugs in och lungkärlen blir överfyllda, med risk för bristning i lungans blodkärl och svår lungblödning(Jämför blödningen i ett öra som inte tryckutjämnas)

I min text till UVM förra gången hade jag en liten liknelse med en tävling i "Hopp från hög höjd", något som för övrigt signaturen "Wayne - world wide DEEP diver! " beskriver i ett inlägg i samma tidning. Min beskrivning av "Hopp från hög höjd" skars bort av redaktören, som varande icke relevant. Med hänvisning till det omdöme som visas tror jag att man måste vara övertydlig och göra jämförelser. Låt mig återkomma med en annan, kanske mer lättförståelig jämförelse, som jag hoppas inte skärs bort denna gång. "Tävling i alkoholkonsumtion"
Alla vet att vin och sprit i olika former njuts av de flesta och att förbjuda konsumtion är inte den stora massans önskemål, tvärt emot. Men vilka journalister och vilken tidning skulle göra en stor sak av några unga mäns försök att tävla i whiskeykonsumtion? Denna tävling har mycket gemensamt med tävling i fridykning, låt mig nämna några:
- normal konsumtion är njutbart, trevligt och i stort sett riskfritt
- omdömet är grumlat när man skall fatta beslutet att avbryta
- de medicinska effekterna sätter in först en tid efter att man brutit
- sjukvården och säkerhetsåtgärder kan inte garantera överlevnad om det går för långt
- alla vet att man avlider av överkonsumtion
- de som har kunskaperna tar avstånd

(De som vill se tävlingsreglerna i "Hopp från hög höjd" som UVM inte ville publicera kan gå in på min hemsida: http://hem1.passagen.se/dykmed.)

Till säkerhetsdykarna vill jag bara säga att jag förstår att det är häftigt att ligga på 60 m med trimix, men ni förstår inte det ansvar ni tar. Hur hanterar ni situationen på 50 m med en krampande kamrat som är tung som bly och som i bästa fall har ett bälte att ta tag i? Vem tröstar er när ni misslyckats i en aktivitet som alla omdömesgilla dykare har avrått från?

Det finns en kategori yrkesmän i Sverige som har andhållningsdykning som en del av sin vardag. Jag tänker på instruktörerna i tanken i Karlskrona där man utbildar i fri uppstigning. Dom dyker flera gånger dagligen till 18 m och det totala antalet andhållningsdyk till varierande djup var dag kan uppgå till ca 30. Instruktörerna kan fysiologin bakom andhållningsdykning och de har stor erfarenhet av hur man i olika situationer kan pressa sig och vad det innebär för riskerna. Fråga dessa yrkesmän hur dom ser på tävling i fridykning.

För den som vill lära sig om fysiologin vid andhållningsdykning kan läsa min bok Hyperbar fysiologi och dykerimedicin som finns på bibliotek eller hos SSDF.

Med förhoppningen att det inte sker någon allvarlig olycka
Hans Örnhagen

Faktaruta    Minimikrav för tävling i fridykning?

- Mätning av CO2 före dyk för att utesluta dykare som hyperventilerat - Säkerhetslina för att oberoende av säkerhetsdykare kunna få personen till ytan - Säkerhetspersonal och domare skall ha sikt till rekorddjupet - Bottentemp. minst 20° för att undvika dräkter som komprimeras och sänker flytkraft - Dykare har helmask med "plomberad" dykregulator som doserar gas vid medvetslöshet

Faktaruta      Ny tävlingsklass?

Min forskarkollega Erika Schagatay skriver i sitt inlägg i samband med artikeln om fridykning, att så länge det inte finns någon tävlingsgren med envägsdykning måste vi räkna med en ökad risk för black-out och det är rätt, om vi nu måste tävla, vilket ju frågan gäller. Med utvecklingen inom djupdykning, där man av arbetarskyddsskäl undviker att dyka djupt och i stället ersätter med robotar, finns det säkert flera dykarklockor över. Dessa skulle kunna följa dykaren ned mot djupet och när han (hon?) inte klarar att dyka djupare kan dykaren gå in i klockan. Inte ens denna, den ur dykerisynpunkt säkraste tävlingsformen, vill jag argumentera för, utan min bestämda åsikt är att man inte skall tävla i en gren där drunkning och död tar vid omedelbart när fysisk prestationsförmåga har överskridits.

Faktaruta    "Shallow water black-out":

I samband med uppstigningen efter en djup andhållningsdykning sjunker oxygenpartialtrycket och därmed blodets syresättning dramatiskt eftersom lungluften expanderar och det blir glest mellan oxygenmolekylerna. (Om man på botten på  exempelvis 50 m har så mycket oxygen att artärblodet fullmättas 100% (PO2=13 kPa) får man på ytan 30 sekunder senare pga trycksänkningen bara 10% oxygenmättnad (PO2 = 2 kPa), vilket inte räcker för att upprätthålla medvetandet. Dykaren lever delvis på i vävnaden upplagrad oxygen. Märk väl att när oxygenpartialtrycket sjunker i lungorna kommer venblodet som, när det återvänder till lungorna, fortfarande håller cirka 70% mättnad att avlämna sitt oxygen till lungluften.

Till toppen på sidan

Styrelsen för SSDF
Svenska Sportdykarförbundet
Idrottens hus
Farsta

Om mästerskap och tävling i fridykning.

Jag deltog tillsammans med vår tävlingsläkare Dr Kristina Nilsson i helgens UK-möte om fridykning och fick där en möjlighet att lyssna på Söderbom och Mayol vilka förespråkar tävlingar i Sverige och som framställt en önskan att SSDF anordnar uttagningar till VM på Sardinien sommaren 1998.

Vid diskussionerna som följde efter att alla fått en möjlighet att framlägga sina argument framkom inget som ändrar min inställning att det är olämpligt att tävla i de tre grenar som idag är aktuella:
- Konstant vikt (djuprekord där man inte får lämna vikt på botten eller dras upp av
   flythjälpmedel.
- Dynamisk apnoe (längdrekord med fensim  i bassäng)
- Statisk apnoe (rekord i andhållningstid i vatten utan förflyttning)

Av grenarna är; Konstant vikt riskabelt och dessutom omöjligt att arrangera på ett säkert sätt utan mycket stora kostnader i form av dykare med blandgas och kammare på ytan. Statisk apnoe har inget med simning och vatten att göra utan kan arrangeras av vem som helst med de tävlande sittande i stol på land. Dynamisk apnoe skulle gå att arrangera på ett säkert sätt med mätning av utandad koldioxidhalt före start och säkerhetsdykare som simmar med den tävlande, men det är i princip omöjligt att träna utan att riskera olycksfall. Dessutom sänder vi felaktiga signaler till alla fridykare om vi påtager oss att arrangera tävlingar i denna gren.

Slutsatsen blir därför att jag vill rekommendera styrelsen att ej föreslå att SSDF skall åtaga sig att arrangera uttagningstävlingar till VM i fridykning.
 

Det utbildningsprogram för fridykning som Söderbom - Mayol beskrev föreföll innehålla intressanta komponenter, ffa fokusering på avslappning (“yoga”) och “bli ett med havet”, vilket kan vara av intresse för vår egen utbildning. Jag skulle därför vilja rekommendera att några av våra erfarna fridykinstruktörer erbjudes möjlighet att följa, och åt oss utvärdera, en grundkurs i Söderbom - Mayol regi. Förslaget presenterades vid mötet och om jag tolkade situationen rätt var alla parter intresserade av detta.

Vid mötet framkom att svenska uttagningstävlingar ej nödvändigtvis måste arrangeras av SSDF. CMAS står, såvitt jag förstår, ej som arrangör för VM på Sardinien, man sänder bara 2 domare. Om tävlingar arrangeras i Sverige bör SSDF sända observatör som kan rapportera från tävlingarna. Ev bör SSDF också undersöka möjligheterna att sända observatör till Sardinien för att få full inblick i hur tävlingarna genomförs.

Som stöd för min argumentation och mitt ställningstagande bifogar jag:
- Kopior av tidigare korrespondans med Sven Öman SSDF.
- Kopia av manus till tidningen UVM
- Kopia av brev till Dr Leloup, franska sportdykarförbundet och medlem i CMAS Med com.

Med bästa hälsningar
 
 

Hans Örnhagen
Förbundsläkare
 

Bilagor

Kopia: Dr Kristina Nilsson, tävlingsläkare SSDF

Till innehållsförteckning

Till toppen på sidan

Ungdomskommittén
att Sven Öhman
Svenska sportdykarförbundet
Idrottens hus
123 87 Farsta

Angående fridykningstävlingar.

Bäste Sven!

Tack för Ditt brev som legat och mognat några veckor. Fridykningssporten är stor i södra Europa tack vare varmt vatten och lång sommar. Mycket riktigt så har CMAS efter olyckor under fridykningstävling avsagt sig att vara kontrollant vid rekordslagning och man är i princip negativ till denna typ av tävling. Hur den officiella policyn ser ut idag vet jag inte, men det bör vi ta reda på. I väntan på det beskedet vill jag ge Dig och vårt förbund min åsikt som jag förövrigt meddelade arrangören Dr Leloup, vid en konferens om fridykning i Paris i december i fjol.

Fakta - Fridykning sker i ett medium som inte går att andas och man måste därför vara vid medvetande för att ha alla de funktioner som behövs vid andning för att överleva. Man skall därför inte i onödan försätta sig i en situation som ökar riskerna för förlust av medvetandet. (Vi låter inte personer med epilepsi eller instabil diabetes dyka av just detta skäl.) - Vid extremt lång andhållning kan man sätta en del av skyddsreflexerna ur spel, speciellt om man genom lite för kraftig ventilation har sänkt koldioxidhalten i kroppen innan man börjar. Denna risk är densamma om man tävlar i längd eller djup. - Om man varit på stort djup kan, under en långsam uppstigning oxygenpartialtrycket sjunka så lågt att man får en sk shallow water blackout. Denna risk är större om man tävlar i djup.

Tävling i hopp från hög höjd. Jag brukar jämföra tävling i fridykning med den fiktiva grenen "hopp från hög höjd". Reglerna är enkla. Du skall resa Dig upp och gå bort från landningsplattan för att få hoppet godkänt. (Jämför med fridykning där Du skall ta Dig tillbaka till ytan för att få dykningen godkänd. Tävlingen hopp från hög höjd är jag ganska säker på skulle inte få RFs gillande eftersom alla inser och har erfarenhet av att den som är tillräckligt djärv och dumdristig förr eller senare kommer att bryta anklarna eller annan del av kroppen vid hopphöjder på 5 - 10 m. Under tävling kommer personer med bra skelett och fin fallteknik att klara de högsta höjderna. Under träning kommer personer med sämre skelett att skada sig allvarligt. Märk väl ingen kommer troligen att avlida direkt om man inte höjer uthoppsplattformen för stora steg i taget. (Jämför med fridykning där förmodligen ett antal djärva och dumdristiga under enskild träning kommer att råka illa ut)

Min åsikt Jag tycker inte man skall tävla i en aktivitet där en ökad viljeansträngning förr eller senare leder till döden. Det är inte kroppens begränsade muskulära aktivitet som begränsar dykdjupet utan frågan om hur djärv Du är och hur mycket koldioxid Du tål utan att få sådana obehag att Du ger upp. Oxygenbristen som gör att Du helt plödsligt förlorar medvetandet och drunknar känner Du inte av och kan inte kontrollera.

Om man nu trota alla risker bestämmer sig för att genomföra tävlingar tycker jag att man för att få dykningen godkänd, genom provtagning skall visa att man har normal koldioxidhalt i lungorna, dvs att man inte har hyperventillerat. Ett sådant prov tar 3 - 4 s att få fram och dykaren släpps inte iväg förrän mätaren uppnått exvis 4,5 % CO2. Mätaren som behövs kostar kanske 50 000:- men det är ett lågt pris i förhållande till vad hela tävlingen kostar och vad vi vinner om vi kan förhindra ett enda olycksfall är uppenbart.

Om åldergräns När det gäller nedre åldersgräns så kanske 35 - 40 år skulle vara lämplig eftersom vi vet att män över den åldern kör försiktigare och är mindre benägna att ta risker. För kvinnor kan sannolikt gränsen läggas lägre. Några andra motiv för gränser finns egentligen inte. Av tradition tycker vi ofta att man blir mogen vid 18 så varför inte. Om man kan få en 15 åring att förstå att ett misstag i form av hyperventilation kan kosta döden så kanske man skall lägga gränsen här.

Slutligen. Jag fridyker med både min dotter och son och uppmuntrar dom till detta eftersom jag tycker det är en härlig aktivitet, men jag skulle bli mycket besviken om de ville tävla i grenen och inte lyssnade på mina råd. Det finns mycket här i livet som är härligt men olämpligt att tävla i.

Med bästa hälsningar

Hans Örnhagen Förbundsläkare SSDF
Kopia: Kristina Nilsson, Tävlingsläkare SSDF

Till innehållsförteckning

Topp denna sida

Tidningen Avisen
Box 17
121 21 Johanneshov

- Fridykning det häftigaste man kan hålla på med-

Jag vill med anledning av artikeln om Dolor Söderbloms fridykningsrekord be er sprida budskapet att fridykning inte är någon lämplig tävlingsform. Orsaken berörs i artikeln, nämligen att det händer att man inte klarar sig tillbaka till ytan! I artikeln nämns om så kallad "shallow water black-out" och en av de viktigaste faktorerna bakom denna dvs hyperventilationen beskrivs. Detta är dock inte hela sanningen. Man är inte skyddad mot "shallow water black-out" om man bara tar ett andetag i stället för att hyperventilera, även om jag håller med Dolor om att riskerna vid dykning efter ett andetag inte är lika stora som om man hyperventilerar (flåsandas) innan man dyker. Den viktigaste faktorn att fridykning inte är lämplig som tävlingsform är att man vid själva rekordslagningen (på djupet när man lockas att simma en meter till för att slå rekordet) inte alltid kan förutse hur man kommer att klara uppstigningen. Det går inte att andas vatten och en kollaps under vatten innebär mycket stora risker att drunkna även om man har aldrig så många säkerhetsdykare i vattnet.

Vi som arbetar för en ökad säkerhet i samband med sportdykning är oroade av den trend som idag finns, dvs allt fler lockas till aktiviteter som är "häftiga". Inom sportdykningen ser vi bland annat att antalet sportdykare som dyker djupare än de rekommenderade max 40 m ökar. Om nu rekordslagning i fridykning också kommer på modet kommer vi med all säkerhet att se olyckstillbud och i värsta fall även dödsfall. Även längdsimning under vatten skördar liv varje år. En del har turen att ha kompisar som drar upp undervattenssimmaren när han eller hon svimmar av och slutar simma. Av dessa skäl har jag i min egenskap av förbundsläkare rekommenderat Svenska Sportdykarförbundet (SSDF) att ej engagerar sig i denna typ av tävling eller godkänna fridykningsrekord. (Jag bifogar en kopia av mitt brev om fridykningstävling till SSDF.) Fridykning är en trevlig form av dykning som är lätt att utöva för de flesta, men man skall inte tävla och lockas att pressa sig förbi en gräns som man inte har någon möjlighet att känna.

Med vänlig hälsning och önskan om en skön och olycksfri sommar.

Hans Örnhagen
Förbundsläkare SSDF

Till innehållsförteckning

Topp denna sida

Till förstasidan